Vågorna

Av  B Bjärkefur

De klucka, de brusar, de skvalpar till ro,

de är hos dem som nära paradiset bo.

De lever i nuet och tar en dag i sänder,

de vågor som formar öarnas stränder.

De för en flaskpost från person till person,

i horisonten de skiljer himmel – hav, ton i ton.

De kommer med drömmar om resor till fjärran länder,

de vågor som formar öarnas stränder.

De kommer med kraft, och slår emot klippor,

blir till regn, vattnar grödor och vårens sippor.

De ger liv till plankton och fiskstim i mängder,

de vågor som formar öarnas stränder.

De ser palmer vid varma salta vatten,

de nöter troget på hela natten.

De drar sig tillbaka, och åter vänder,

de vågor som formar öarnas stränder.

De kommer med sjöbris när dagen blir sen,

de är spegeln, för mångatans sken.

De ser när skaparen, stjärnorna tänder,

de vågor som formar öarnas stränder.

De svalkar en barfota tå och skvätter mot handen,

de finns hos de tu som vandrar längs ensliga stranden.

De ser par, i solnedgången, finna varandras händer,

de vågor som formar öarnas stränder.

De känner doften av främmande kryddor och spännande mat,

de har överinseende, om man är bekväm och otroligt lat.

De ser mörkhyade, med vita leende tänder,

de vågor som formar öarnas stränder.

De bildar mönster som zebrornas ränder,

de vågor som formar öarnas stränder.

De finns i Afrika vid korallrev på Zanzibar,

där min kära, tillsammans där vi var.